I valkampanjen har den tidigare presidenten Donald Trump starkt fokuserat på frågor som rör internationell ekonomi. Specifikt är hans två högst prioriterade förslag att (i) drastiskt minska både laglig och olaglig invandring och genomföra “den största inhemska deportationsoperationen i amerikansk historia” och (ii) minska USA:s import, bland annat genom att införa universella tullar på all import till USA. Vad gäller det senare vill Trump alltså ha tullar på upp till 20 % på samtliga varor, från samtliga länder, undantaget Kina, där tullsatsen istället ska vara 60 %. Trump motiverar ibland tullarna med att företag ska tvingas lägga sin produktion i USA om man vill sälja varor på den amerikanska marknaden, men påfallande ofta motiveras de också som en intäktskälla för staten. De allra senaste veckorna har Trump rentav börjat prata om att helt ta bort inkomstskatt, och istället förlita sig på intäkter från tullar (vice president-kandidat JD Vance tycks inte vara enig om att det är en bra idé). Detta vore en ytterst radikal förändring av USA:s ekonomiska politik.
Vice president Kamala Harris har varit betydligt mindre inriktad på internationell ekonomi och stället fokuserat mycket mer på inhemsk politik, inklusive sätt att minska inflationen och skapa förbättrade ekonomiska möjligheter för medelklassen samt att återställa reproduktiva rättigheter. Vad många inte är medvetna om är att vad gäller handelspolitik så har Biden-Harrisadministrationen i oväntat stor utsträckning fortsatt den väg som Trump inledde under sin tid som president. Konkret har alltså de handelshinder som infördes under Trump i mångt och mycket fått lov att vara kvar. Eftersom det inte varit ett fokus för Harris, så vet vi inte riktigt hur hon skulle agera handelspolitiskt som president, men det finns alltså inget som tyder på att vi skulle få se en radikalt mer liberal handelspolitik. Man kan också konstatera att VP Harris som senator varit ganska sval inför de handelsavtal som President Obama förhandlade fram. Till exempel var hon som senatorskandidat motståndare till Trans-Pacific Partnership (TPP) (en av Trumps allra första handlingar som president var att formellt meddela USA:s utträde ur avtalet). Samtidigt är Harris inte alls principiell motståndare till handel och handelsavtal, så den bästa gissningen är att vi inte skulle få se någon radikal förändring rent handelspolitiskt om Harris vinner, och på sikt kan det finnas utrymme för förhandlingar om nya handelsavtal mellan USA och omvärlden, inklusive EU.
Vad händer i USA om Trump vinner?
Ökade kostnader för import
Om man börjar med handelspolitiken: En tull är en skatt på import, så kraftigt ökade tullar kommer öka priset för att importera varor till USA, vilket i sin tur kommer öka priset för alla (såväl hushåll som företag) som behöver konsumera. VP Harris som kritiserat tullarna som en ”sales tax on the American people” får alltså sägas ha rätt i den kritiken. Intressant nog skulle Trump åtminstone teoretiskt delvis kunna ha rätt i att tullarna också är en ”tax on another country” (som studenter i nationalekonomi får lära sig redan på introduktionsnivån så kan ett ”stort land” vältra över en del av bördan av en tull på andra länder om man förmår att sänka det pris som exportören får betalt). En växande forskningslitteratur som utnyttjat Trumps första handelskrig med Kina för att ta reda på hur stor andel av tullen som läggs på priset för att importera kommer dock överraskande fram till att hela kostnadsökningen på grund av Trumps tullar då hamnade på inhemska aktörer i USA. Med andra ord hamnade hela bördan för tullarna inom USA, och till skillnad från vad den förre presidenten Trump hävdar så kom ingen del av tullintäkterna från utlandet. Vill man faktagranska Harris och Trump så är det alltså 1-0 till Harris när det gäller den frågan: Konsumenterna är de stora förlorarna, och även om staten möjligen kan ta in nya intäkter så kommer de från de egna konsumenterna, och inte utlandet.
Protektionism skyddar den importkonkurrerande industrin, och kan eventuellt leda till utländska direktinvesteringar
Som studenter i nationalekonomi också tidigt får lära sig så är den stora vinnaren på en tull den importkonkurrerande industrin, åtminstone så länge man inte själv drabbas av kostnadsökningar för de insatsvaror man själv behöver. Även om de positiva effekterna för den importkonkurrerande industrin är mindre än de aggregerade förlusterna för konsumenterna så kommer alltså delar av industrin möjligen vara nöjda. Det är också tänkbart att utländska företag väljer att lägga sin produktion i USA för att kunna sälja till den amerikanska marknaden utan att påverkas direkt av tullarna. Det kan i så fall vara en positiv effekt som för USA motverkar de övriga negativa effekterna (även om det är mycket svårt att se en totaleffekt som är positiv).
Strafftullar
Resten av världen kommer dock inte stillatigande acceptera USA:s höjda handelshinder, utan det finns en överhängande risk för att andra ekonomier (såsom Kina och EU) svarar med nya tullar på USA:s export – EU har exempelvis redan talat om detta. Införs sådana strafftullar, så påverkar det USA:s exportindustri negativt.
Effekter av deportation
Om man bortser från den mer mänskliga aspekten av att utvisa miljontals människor så bör de negativa ekonomiska effekterna för USA av en deportation av människor av den storleksordning som Trump och Vance pratar kunna bli tämligen substantiella. I korthet skulle väldigt många lokalsamhällen tappa både arbetskraft och konsumenter, vilket påverkar både produktion och efterfrågan. När det blir svårare att immigrera så blir det också svårare för amerikanska företag att rekrytera människor med specialistkompetens.
Omvänd Robin Hood
Slutligen kan man också konstatera att om Trump verkligen skulle ersätta inkomstskatt med tullar (här ska jag ärligt säga att jag är mer tveksam till om det verkligen skulle genomföras!) så innebär det en slags omvänd Robin Hood-effekt, eftersom de rikaste hushållen sammantaget skulle möta betydligt mindre skatter, medan motsatsen skulle gälla för de fattigaste hushållen.
Vad händer i resten av världen, inklusive EU och Sverige, om Trump vinner?
Resten av världen skulle möta betydligt högre handelshinder än i nuläget, vilket så klart förväntas minska exporten till USA (en av de allra viktigaste exportmarknaderna för många företag). En ekonomisk nedgång i USA – både som en följd av tullarna och som en bieffekt av utvisning av en stor mängd människor – bidrar i sin tur till att minska efterfrågan på import ytterligare, vilket förstärker effekten av de ökade handelshindren. Räknar man sedan in att alla länder i någon mån riskerar att dras med i fallet när deras handel med USA påverkas, så minskar så klart på sikt efterfrågan för att importera även från dem, och exportmöjligheterna ser ännu mer negativa ut för t.ex. svenska företag. Det är mycket svårt att sia om storleken på effekterna, men det finns väldigt lite som talar för något annat än en negativ effekt. Om svenska och europeiska företag väljer att flytta sin produktion till USA så finns det också en potential för negativa sysselsättningseffekter i Europa genom den kanalen.
Notera att för Kina händer allt detta i ännu mycket större utsträckning, eftersom de kommer möta ännu mycket högre handelshinder än andra.
Vad händer om Harris vinner?
Den stora effekten är att ovanstående uteblir! För svensk och europeisk ekonomi så är en Harrisvinst alltså betydligt lättare att hantera, även om Harris inte är fullt så frihandelsvänlig som många kanske skulle önska.