Politisk polarisering är ett fenomen som har fått stor uppmärksamhet på senare tid, både i media och i forskarsamhället. Amerikansk forskning har sedan länge visat att den så kallade affektiva polariseringen och fientligheten mellan republikanska och demokratiska anhängare har ökat under de senaste årtiondena, men även europeiska studier visar på liknande konflikter och avståndstagande mellan olika partiers anhängare, till exempel mellan partier i vänster- och högerblock.
Affektiv polarisering skiljer sig från ideologisk polarisering, och handlar om att individen har förutfattade, negativa uppfattningar om andra partiers anhängare, utan att dessa uppfattningar nödvändigtvis är starkt relaterade till deras ideologiska ställningstaganden.
Forskningen om affektiv polarisering bygger på socialpsykologisk teori som betonar betydelsen av gruppidentiteter och idén att människor känner tillhörighet med sin ”ingrupp”, och att de kan komma att ta avstånd från vissa ”utgrupper”.
En hög grad av affektiv polarisering kan innebära att det skapas ett ”vi mot dem”-klimat i samhället som underminerar den tillit som är nödvändig för att politiska aktörer skall kunna samarbeta och nå kompromisser som är centrala för en välfungerande demokrati. Studier visar att affektiv polarisering kan leda till mindre tolerans gentemot politiska motståndare och till och med till politiskt våld. Affektiv polarisering kan därför utgöra en utmaning för demokratin.
Hanna Bäck och hennes kollegor har studerat affektiv polarisering både bland svenska väljare och bland förtroendevalda. Ett exempel på resultat från deras forskning illustreras i figuren som beskriver hur anhängare av olika partier känner för det egna och andra partiers anhängare.
Källa: Ryan, Bäck, Carroll & Renström (kommande). Enkätundersökning med cirka 1500 väljare som genomfördes i oktober 2022. Frågan lyder: ”Vad har du generellt för känslor för anhängare av följande partier?” Punkterna visar de genomsnittliga känslorna bland ett partis anhängare.
Här kan vi se att alla partiers anhängare har varmast känslor för det egna partiets anhängare. Vi ser även att väljarna har mycket kalla känslor för vissa andra partiers anhängare.
Till exempel så har Vänsterpartiets (V), Miljöpartiets (MP), Socialdemokraternas (SAP) och Centerpartiets (C) väljare mycket kalla känslor för Sverigedemokraternas (SD) anhängare. Detta illustreras av de gula punkterna längst till vänster i figuren. Vi kan också se att Sverigedemokraternas väljare har mycket kalla känslor för anhängare av partier i det rödgröna blocket, framför allt för Miljöpartiets anhängare. Även Kristdemokraternas (KD) och Moderaternas (M) väljare har kallast känslor för Miljöpartiets anhängare. Detta illustreras av de gröna punkterna längst till vänster i figuren. Detta talar för att det finns en affektiv polarisering mellan väljare i de olika blocken.
Hanna Bäck och hennes kollegor har även studerat detta fenomen bland förtroendevalda i kommunerna på basis av de kommunfullmäktigeundersökningar som genomförts vid Göteborgs universitet (KOLFU-undersökningarna).
I dessa analyser finner forskarna ett liknande mönster av blockpolarisering som bland väljarna. De visar också att den affektiva polariseringen har betydelse för de styrande majoriteter som bildades i kommunerna efter 2018 års val. Om polariseringen var hög mellan vissa partier så var det mycket osannolikt att dessa partier bildade en styrande majoritet tillsammans. Detta tyder på att den kompromissvilja som krävs för ett välfungerande samarbete i kommunerna försvåras då polariseringen är hög. Om den affektiva polariseringen ökar kan den därmed komma att utgöra en utmaning för den lokala demokratin.
Här är ett par artiklar av Hanna Bäck för den som vill läsa mer: (Externa länkar som öppnas i nytt fönster)