– Vårt mål är att vässa organisationen ytterligare för att få fram ännu mer kunskap som gör nytta och som kan omsättas i praktisk handling, säger John Hultén, föreståndare för K2.
Vad var bakgrunden till att K2 bildades?
– Det kom till i ett sammanhang där hållbarhetsagendan blev allt viktigare. Här lyftes också vikten av kollektivtrafik för att klara omställningen av transportsystemet. Transporterna står för ungefär tredjedel av klimatutsläppen i Sverige, och över hälften i en stad som Lund. Runt 2010 enades kollektivtrafikbranschen om att satsa på en fördubbling av kollektivtrafiken till 2020 och på längre sikt även fördubbla marknadsandelen. Men man insåg också att det behövdes forskning för att stödja omställningen. Vid denna tid var dock kollektivtrafikforskningen ganska fragmenterad. Det fanns inga starka forskningsmiljöer och inga starka kopplingar mellan forskning och praktik.
– Så det var dessa omvärldsfaktorer som bidrog till att K2 bildades 2013 som ett ganska unikt samarbete mellan akademi och praktik, säger John Hultén.
K2 drivs och finansieras sedan starten av Lunds universitet, Malmö universitet och VTI i samarbete med Region Stockholm, Västra Götalandsregionen och Region Skåne. K2 får dessutom stöd av Vinnova, Formas och Trafikverket.
Kan du ge några exempel på några lyckade K2- satsningar?
– Det är inte lätt att välja ut något speciellt eftersom vi har dragit i gång och genomfört omkring 150 forskningsprojekt. Det viktiga för oss är att på bred front lyfta kunskapsnivån. Men ett exempel skulle kunna vara nya typer av busslösningar. BRT (Bus Rapid Transit) är bussystem som utformas för att både vara mer attraktiva för människor och göra städerna mer attraktiva. Här har vi tagit fram kunskap, producerat vetenskapliga artiklar och även tagit fram riktlinjer för hur man praktiskt kan genomföra sådana lösningar. Dessutom har vi tagit fram ett bedömningsverktyg för att testa de system man planerar införa i städerna
För K2 har det hela tiden varit viktigt att både hjälpa forskare att ta steg för att närma sig praktiken och att förmå praktiker att närma sig akademin.
– Och det är ingenting som är naturligt för vare sig akademiker eller praktiker. Det behövs en aktör som K2 för att förmedla dessa kontakter, säger John Hultén. Sedan är det också viktigt att de relationer som byggs upp är långsiktiga.
Så kunskapsläget när det gäller kollektivtrafik har flyttats fram ordentligt under dessa år?
– Absolut. Både en fördjupad och breddad kunskap, där vi också lyft fram de sociala aspekterna av kollektivtrafiken, hur olika grupper får tillgång till eller berörs av kollektivt resande.
Sedan K2 bildades har det skett en hel del förändringar som påverkar kollektivtrafiken.
– Den snabba elektrifieringen av busstrafiken är ett sådant exempel. Sedan har vi nya mikromobilitetslösningar, som när elcyklarna dök upp för fem-sex år sedan. Hyrcykelsystemet är också något som tillkommit sedan K2 bildades. Pandemin, då människor uppmanades att inte åka kollektivt påverkade såklart också. Faktum är att resandet fortfarande inte är tillbaka på nivån innan pandemin och många jobbar fortfarande hemifrån i viss utsträckning. Även här har vi kunnat bidra med kunskap.
John Hultén återkommer till vikten samverkan och ett ömsesidigt utbyte av kunskap.
– Om jag ska reflektera över den här tiden sidan K2 bildades så är en av mina insikter att om man vill få till en bättre samverkan mellan akademi och praktik så måste man jobba med att få forskarna att komma längre än till att producera vetenskapliga artiklar. Men man måste också jobba med de målgrupper man vill nå och förmå dem att interagera med akademin. Det är viktigt att jobba med båda sidor för att skapa en bro mellan akademi och praktik.
Nu går ni in det sista året med den ursprungliga finansiering K2 fick när det bildades. Vad händer sedan? Kommer K2 att fortsätta sin verksamhet?
– Allt tyder på det. Den senaste utvärderingen pekade tydligt på att K2 skapar stora värden som ska tas tillvara och att det är viktigt att centrumbildningen lever kvar. Tanken är att Lunds universitet kommer vara administrativ värd för en ny satsning, men också att K2 ska vara fortsätta att vara en öppen plattform för forskning om kollektivtrafik som kan inkludera alla akademiska miljöer i Sverige.
Blir det någon ny inriktning på verksamheten?
– Ja, i viss mån. Just nu är det mycket fokus på elektrifiering för att ställa om samhället i en mer hållbar riktning. Men det räcker inte. Vi behöver fundera över hur vi reser, inte bara på vilken teknik vi har i våra fordon. Och då behöver kollektivtrafiken tänka lite nytt. Vi kan inte bra fokusera på att köra buss, tåg, spårvagn och så vidare, utan också fundera på hur vi kan skapa kombinerade resor med cykel, kollektivtrafik och delade tjänster. Vi måste skapa samhällen där normen inte ska vara att man måste ha en privat bil eftersom det faktiskt finns alternativ. Alternativen kommer inte att finnas för alla, bilen kommer fortfarande att vara det bästa för många, men för många fler människor än idag. Här måste vi också jobba med att både göra kollektivtrafiken mer attraktiv och att på olika sätt göra det mindre attraktivt att ha bil.
Det ser ut som om det finns mycket för K2 att göra i framtiden.
– Definitivt. Och det har varit fantastiskt roligt att under dessa år bygga upp något från grunden. Att skapa något som många uppfattar har gett värde och som har bidragit till nya perspektiv och nya idéer runt hur man kan utveckla det hållbara resandet. Och att vi har lyckats bygga upp så många nya relationer mellan forskare och personer som jobbar praktiskt med att utveckla kollektivtrafiken.