När jag ser tillbaka på mitt arbetsliv och i den arbetsmiljö jag befunnit mig i så kan jag konstatera att attityden till arbete har förändrats under åren, framför allt kopplat till hur man skiljer mellan arbetsliv och privatliv.
Den stora skiljelinjen som jag uppfattar handlar om hur vi definierar gränsen. Jag skulle vilja påstå att den gränsen är i det närmaste utsuddad i dagens arbetsliv och fokus på att få ihop arbetet med privatlivet bygger på att få ihop pusslet på hemmaplan samtidigt som man ”är tvungen” att arbeta för sin försörjning. Jag menar inte att detta är negativt, utan vill mer peka på att det blir tydligare och tydligare att arbete antingen fyller en funktion av försörjning för att kunna utöva sitt privatliv, eller är en del av det man också är intresserad av i övrigt, vilket gör att gränsen mellan arbetsliv och privatliv blir otydligt.
Att vara ”tvungen” att arbeta innebär alltså inget tvång i sig utan det bygger på att de allra flesta har ett starkt intresse för det man gör och det man personligen uppnår genom sitt arbetsliv. Dessutom tillkommer att arbetsplatsen också är en viktig social arena. Samtidigt tar privatlivet alltmer tid och det tar sig också in på arbetsplatsen genom anpassning av arbetstider, hemmaarbete med eller utan barn och varianter av sjukfrånvaro och vård av sjuka barn, till exempel sjuknärvaro, arbete hemma när man är sjuk och ”vobb” det vill säga hemmaarbete samtidigt som man tar hand om sjuka barn.
I Sverige bygger mycket på att både män och kvinnor deltar i arbetslivet. En avgörande faktor som talar för ett engagemang i både arbetsliv och privatliv är det rent ekonomiska då ofta både män och kvinnor, singel eller i relation, behöver arbeta. Att jämviktstillståndet mellan arbete och det privata ibland inte går ihop är en utmaning för många och konflikter kan uppstå både mellan att krav från arbetslivet påverkar privatlivet och att krav från privatlivet påverkar arbetslivet.
Kvinnor och män tenderar att välja olika sektorer på arbetsmarknaden och detta innebär att det finns både kvinnodominerade yrken och mansdominerade yrken. Det finns därmed systematiska skillnader mellan kvinnor och män av både horisontell karaktär (vi arbetar i olika sektorer av arbetsmarknaden) och vertikal karaktär (vi arbetar med olika arbetsuppgifter inom ett yrke) inom arbetslivet. Dessa systematiska skillnader kan medföra skillnader i lön, möjlighet till heltidsarbete och karriärutveckling.
Idag finns ett aktivt arbete för att minska könsskillnader på arbetsmarknaden men det är en pågående process som rör sig sakta, mest framåt men även ibland små steg bakåt. Svenska jämställdhetsförhållanden är trots allt speciella, bland annat vår möjlighet till föräldraledighet och möjlighet till att vårda sjuka barn med betalning (VAB). Föräldraledighet och uppdelningen av ansvar för hemmet påverkar också könsskillnader på arbetsmarknaden. Kvinnor tenderar att ta längre föräldraledighet, vilket kan påverka deras karriärmöjligheter och inkomst. Kvinnor är också i större utsträckning hemma med sjuka barn vilket påverkar livsinkomst och till slut pension.
Enligt Försäkringskassan tog 61,4% av kvinnorna ut VAB – dagar medan 2022 års siffror var 60,9%. Detta innebär att mäns uttag av VAB – dagar för andra året i rad minskar. Däremot kan man se en förändring i uttag av föräldraledighet: 2016 tog kvinnor ut cirka 75% av föräldraledigheten, medan 2022 års siffror pekar på att siffran sjunkit till att kvinnor tar ut cirka 70% av föräldraledigheten.
Siffrorna visar att vi trots allt har en bit kvar till jämställdhet kopplat till kvinnors möjlighet på arbetsmarknaden. För ett jämställt förhållande krävs åtminstone en fördelning på 60-40. Försäkringskassan menar även att det finns skillnader i framför allt mäns uttag av föräldraledighet, där man kan se att män med höge utbildning i högre grad tar föräldraledigt än andra män. Även val av arbetsplats kan påverka mäns uttag av föräldraledighet. Till exempel ser man att män på kvinnodominerade arbetsplatser i större utsträckning tar ut längre föräldraledighet än motsvarande på mansdominerade arbetsplatser.
Ida Öun (2014) skriver i boken ”Glimtar av jämställdhet”: "Vi tycker alltså att jämställdhet är bra i teorin, men på grund av omständigheter i våra liv som har med ekonomiska resurser, yrkesliv eller vår könsidentitet att göra, förväntar vi oss inte att det är något som ska hända här och nu."
Jag valde citatet för att det i stort speglar min bild av hur förblindade vi kan bli när vi inte ser bortom normen och det som är normerande för våra egna uppfattningar. Inte ens när det berör oss själv och som i detta perspektiv då det även påverkar vår framtid till exempel karriär och pension.
Möjligheten att kombinera arbetsliv med privatliv är därför en viktig fråga för att skapa jämställdhet i samhället i stort, men framför allt för att stötta och utveckla möjligheter i arbetslivet. Arbetskraften minskar i Sverige och gapet mellan de som ska försörja de som inte arbetar blir större och större. Genom att skapa en mer stödjande arbetsmiljö med fokus på att både kvinnor och män ska hantera hela arbetslivet och samtidigt kunna orka engagera sig i sitt privatliv så ökar möjligheten även för att vara produktiva på arbetet.
Ökad medvetenhet om likvärdiga möjligheter och stöd för både kvinnor och män borde skapa en arbetsmiljö där könen är jämställda. Inte minst för att kvinnor inte ska behöva hamna i ett läge där man tvingas välja mellan arbete och familj/barn. Dessa val tenderar att kvarstå livet ut då barn blir barnbarn och föräldrar blir äldre.
Diana Olsson
Kommundirektör, Simrishamns kommun