Kunskapsöverföring – vägen framåt för unga forskare

Publicerad: 2022-10-07

De kommer från skilda akademiska discipliner men har alla landat på Centrum för ekonomisk demografi vid Lunds universitet. Möt Ingrid van Dijk, Finn Hedefalk och Björn Eriksson i ett samtal om villkoren som ung forskare, om att lära från seniora kollegor – och om att själv föra facklan vidare.

Sociologen Ingrid van Dijk, Foto Louise Larsson

– En av de roligaste delarna av vårt arbete, det är när man kan lära av andra.

Orden är Ingrid van Dijks, men forskarkollegorna Finn Hedefalk och Björn Eriksson nickar. De fick alla under förra året besked om forskningsmedel från flera stora externa forskningsfinansiärer. Något som kanske inte hade lyckats om de inte hade haft äldre kollegors fotspår att följa.

– Ett gott råd till doktorander som ska eller just har försvarat sin avhandling är att försöka bli en del av en större forskningsansökan tillsammans med seniora kollegor. Det är nyttigt att som junior forskare få vara med på ett hörn och se hur man gör. Det kräver mycket övning innan man kan skriva en ansökan som ens har en realistisk chans att få pengar, säger Björn Eriksson.

Ekonomihistorikern Björn Eriksson. Foto Louise Larsson

Han menar att kunskapsöverföring inom forskargrupper i mångt och mycket sker naturligt.

– Vad ska du annars göra? Ta din kunskap och förvara den i en liten låda? Om du kan utbyta idéer så kan du också skärpa dina argument, säger han.

– Idéer mognar ju när du talar om dem, fyller Ingrid van Dijk i.

Hon är sociologen som blev intresserad av hälsa och historia. Finn Hedefalk har en bakgrund inom geografiska informationssystem (GIS) och geobiosfärsvetenskap. Björn Eriksson är nationalekonomen som hittade utrymme för att utforska idéer inom ekonomisk historia.

– Jag tycker att det är en av de coolaste sakerna med ekonomisk demografi; att du får jobba med människor från så olika bakgrunder. Inom många andra fält är det kanske vanligare att du bara arbetar med personer från ditt eget ämne, men ekonomisk demografi är tvärvetenskapligt till sin natur, säger Ingrid van Dijk.

Björn Eriksson utvecklar:

– Jag började som nationalekonom, men upptäckte att jag inom ekonomisk historia kunde forska om frågor som ligger närmare mina egna intressen vad gäller välfärd, social rörlighet och ojämlikhet över längre tids­perioder. Det är lite som arkeologi – du upptäcker fakta från det förflutna. Men du gräver dig igenom stora mängder data i stället för jord.

Alla har gått vägen via doktorandstudier till postdoc till att nu driva egna forskningsprojekt, med egna forskningsmedel.

– Men samtidigt räcker medlen ofta bara i tre–fyra år, så ganska snart måste du börja tänka på att söka ytterligare pengar, säger Finn Hedefalk.

Naturgeografen Finn Hedefalk. Foto Louise Larsson

De talar om externa forskningsmedel som ett sätt att få frihet att fokusera på det som intresserar, och på sikt något som ger högre chans till anställning.

– Det är ett sätt att få fortsätta forska. Nu kan jag själv anställa en doktorand och kanske på lång sikt etablera en egen forskar­grupp, säger Finn Hedefalk.

De är själva unga forskare. Har de några råd till andra? De nämner att man kan testa att söka mindre anslag, som resestipendier, men också gå på de seminarier som regelbundet anordnas om forskningsfinansiering.

– Tillåt dig tillräcklig tid för att utveckla din idé. Är den unik nog för att ens platsa i en ansökan? undrar Björn Eriksson.

– Lär av äldre kollegor. Kanske finns det personer som själva har suttit i utvärderingsgrupper hos forskningsfinansiärerna. Hur brukar de resonera? säger Finn Hedefalk.

– Dela med dig av ditt material! Be om feedback på papers eller hjälp med en analys. Jag har haft god hjälp av mentorer både här vid Lunds universitet och när jag studerade i Nederländerna. Jag hoppas att jag själv kan ge tillbaka på det sättet någon dag, säger Ingrid van Dijk.